Plommonen rostas tills de precis faller ihop, burratan är kall, och allt möts på tallriken.

En förrätt för september, när plommonen är söta nog att rostas utan mycket socker. Varmt och syrligt mot kallt och krämigt, och en tallrik som ser ut som mer än den är.
Plommonen ska vara ljumna, inte varma. Varma plommon smälter burratan till en pöl. Rosta dem en timme före och låt dem stå framme.
Burratan tas fram en halvtimme innan. Kylskåpskall burrata smakar mindre; rumsvarm blir den krämig ända in.
Riv, skär inte. En riven burrata öppnar sig och låter grädden rinna ut mot plommonskyn; en skuren står och tittar.
Ta hårda plommon hellre än mjuka. Mjuka plommon blir mos i ugnen. Fasta får tio minuter i värmen att bli precis så mjuka som de ska.
Finns det fikon i affären gör de samma jobb, fyra halverade per person, rostade sex minuter.